Theres's

"How are we living?
Into the wild,
into the wild."

 

LP's röst svävar från högtalarna in i mina öron. Sveper in hjärnan i ett ljuvligt töcken. "One two three four" sen sätter refrängen igång hjärtpulsen som stadigt dunkar i takt med trummorna. Hon frågar sig hur vi lever, att grinden lämnades öppen,att vi tappade greppet. Och jag frågar mig, har vi någonsin haft ett grepp? Vem har egentligen ett grepp om någ-on-ting över-huvud-taget?

 

Jag bara undrar.